Så känner du igen djurspår

Titta på flera avtryck i rad och fokusera inte på det största. Fundera också på om djuret har halkat, för då ser spåret alltid större ut.⁶

Längden mäts på en framtass, från framkanten av den längsta tådynan till bakkanten av mellanfotsdynan, och alltid utan klor. Lägg en tumstock eller ett måttband bredvid när du fotograferar. Händer och fötter är dåliga som skala eftersom de varierar mellan personer.⁶

Snön ändrar spåren snabbt. När det är milt eller solen smälter snön blir spåren större än normalt, och lössnö kan blåsa omkring även i svag vind. En tass kan se större ut i snön än den är, men sällan mindre.¹⁶

Se också hur djuret har rört sig. Vid gång och trav sätter djuret oftast baktassen i framtassens spår (fot-i-fot) eller framför den (övertramp). Steglängden mäter du från framkanten av en stämpel till framkanten av nästa stämpel från samma fot.⁶

Älgens spår är 13–15,5 cm långt och 10,5–13 cm brett, och fram- och bakfoten är ganska lika. I fin snö kan en ekorres jämfotahopp likna en ung älgs klöv, tills spåret tar slut vid en liten tall.¹

Rådjurets spår är bara omkring 4,5 cm långt och 3 cm brett. Dovhjortens är 5–8 cm långt och 3,5–5 cm brett, så ett stort rådjur och en liten dovhjort är nästan omöjliga att skilja åt i snön.¹

Vildsvinets klöv lämnar två större avtryck med tvärt avrundad framkant och två mindre av lättklövarna, som sticker ut bakom och åt sidan. Hos hjortdjuren hamnar lättklövarnas avtryck rakt bakom klövarna, så på mjuk mark går spåren att skilja åt.⁹

Hos haren, räven och grävlingen är fram- och baktassarna ungefär lika stora. Harens avtryck är 5–6 cm långt och 3–3,5 cm brett, rävens omkring 5 cm långt och 4–4,5 cm brett.¹²

Grävlingens spår är 5–7 cm långt och 3,5–4 cm brett. Framtassen har längre klor och två små bakre trampdynor.¹

Fältharen har mycket mindre päls på tassarna på vintern än skogsharen. Spårstämplarna blir därför smalare, och fältharen sjunker djupare i lössnö.¹⁰

Mårddjuren, som mård, iller och järv, har fem tår på alla tassar. Den innersta tån syns inte alltid i spåret.⁶

Lodjurets spår har samma form som tamkattens men är ungefär 3 gånger så stort. Stämplarna är runda och tårna olika långa, inte symmetriska som hos hunddjuren. Klorna kan synas, särskilt i djup snö eller på halt underlag.¹⁶

Måtten för lodjur skiljer sig mellan källorna. Naturhistoriska riksmuseet anger 6,5–7,5 cm i längd och 5,5–6 cm i bredd, Länsstyrelsen Västerbotten 7–9 cm för vuxna och 6–7 cm för ungar.¹⁶

Vargens framtass är 9–10 cm lång mätt utan klor, och baktassen 8,5–9,5 cm. De två mellersta tårna är lika långa. Vargen travar oftast, med 120–150 cm mellan stegen, och spåret går målmedvetet framåt utan att vika av hit och dit och nosa som en hund ofta gör.⁶

Ett enstaka tassavtryck räcker inte för att skilja varg från hund. Formen är densamma och flera hundraser har lika stora tassar som vargar, så du måste följa spåret flera kilometer och se hur djuret beter sig.⁷

Järvens framtass är 12–14 cm lång inklusive hälen, och den största häldynan syns nästan alltid. Järven rör sig normalt i galopp, och då syns avtrycken i grupper om tre eller fyra med 80–140 cm mellan. Spåret förväxlas oftast med grävling, lo eller björn.⁶

Hittar du spår av varg, lodjur eller järv kan du rapportera dem till länsstyrelsen i Skandobs, gärna med foto. Allmänhetens rapporter bidrar till exempel till inventeringen av lodjur.⁶⁸

De flesta fåglar har fyra tår. Baktån pekar bakåt, mittån framåt och de två andra snett framåt. När fågeln går eller hoppar syns tårna och basen av mellanfoten, men i snabbt språng bara tårna.⁴

Måtten nedan gäller bra underlag. I lös snö eller mjuk sand blir fågelspår ofta otydliga. Fasanens avtryck är 65–75 mm långt och 60–65 mm brett, och det är asymmetriskt eftersom innertån är kortare än yttertån. Fasanen tar steg på 90–200 mm.⁴

Kråkans avtryck är omkring 65 mm långt och 35 mm brett och alltid fyrtåigt. Skatans är 50 mm långt och 30 mm brett, med mittån böjd inåt. Båda går eller hoppar: skatan tar steg på 150–230 mm, kråkan på 300 mm och upp till 500 mm när den hoppar.⁴

Tjädern syns på vintern på fotspåren, med tre klor framåt och en bakåt. Under spelet sent på vintern eller tidigt på våren släpar tuppen ofta vingspetsarna i snön, så att det blir parallella skåror på båda sidor om spåren.¹¹

Betade kvistar visar om det var rådjur eller hare. Rådjuret saknar framtänder i överkäken och river av kvisten, så att snittet blir ojämnt och tofsigt. Harens skarpa framtänder lämnar en skarp kant.²

Harens spillning är kulor, 15–20 mm i diameter, ljusbruna eller gulbruna på vintern och mörkbruna till svarta på sommaren. Skogsharens och fältharens spillning är väldigt lika. Rådjurets vinterspillning är svarta eller mörkbruna, nästan klotformade kulor, 10–14 mm långa och ofta spetsiga i ena änden.³

Bävern lämnar oftare fällda träd och gnagspån än fotavtryck. Vildsvin syns på bökad mark med uppslitna tuvor, fåror och gropar, och på trädstammar där de har gnidit av den nedre barken.²⁹

Vid ett rävgryt ligger den utgrävda sanden ofta som en solfjäder framför hålan, och runt boet finns matrester. Vid ett grävlingsgryt finns ofta toalettgropar, små öppna hål med spillning.⁵